Nu när våren är i antågande börjar min längtan efter härliga löparrundor.
Det har inte alltid varit så.
För ett par år sedan upptäckte jag en sida av mig som var helt främmande.
Jag ville absolut inte springa!
Med en egen coachning på mig själv frågade jag –
vad beror detta på?
Jag har helt enkelt “försprungit” mig.
I många år så var jag elitidrottare och sprang kors och tvärs.
Från förorten in till Stockholm, med eller utan ryggsäck.
Det var ett effektivt sätt att bibehålla min fysik i form.
Vilket var väldigt viktig i mitt utövande av sporten dessutom även som gymägare.
“Walk my talk” var mitt motto och är fortfarande.
Som sagt, jag ledsnade.
Men, längtan kom alltid på vårkanten så jag sa till mig själv- antingen slutar jag upp med att längta eller så gör jag något åt det! Bang! Varför ge upp i dag om jag kan ge upp i morgon i stället 😉
Så jag gör nu som jag bestämde då, jag springer fem minuter varje dag plus en promenad på 45 minuter. Vecka två utökas till sju minuter för att lägga på mer varje vecka. Varför?
Jo för att min hjärna vill “längta”.
Det resulterar i att jag vill springa mer, varje dag och blir beroende.
Läs gärna i artikeln från Illustrerad Vetenskap, där står det jag vet gäller för mig.
Du blir hög av motion!
Hög av motion i Illustrerad Vetenskap
