Måns Möller
Dag 7 #blogg100
En härlig, stillsam lördag med en spännande repris på TV1. Klicka på länken nedan,
Jävla Pajas det här skoja du inte bort
En fantastiskt fin,rolig, sorglig, smärtsam och underhållande show – ja allt på en gång!
Jag hade först inte tänkt sätta mig vid TV:n utan höll på att skrota runt i huset efter en lång, härlig långpromenad.
Måns var så personlig och utlämnande. Ett pedagogiskt hanterande med humorn som verktyg av en svår uppgift som att kommunicera till världen angående sin son med ett autistiskt syndrom.
Han beskrev det som att vara i ett tillstånd av ovetande men inkännande att något inte stämmer.
Att behöva få vänta innan diagnosen kom för att få adekvat KBT träning. Vilket är oerhört viktigt att få så snart som möjligt. Att inte vara välkommen in en skola utan att få kriga för sin att komma in i en skola.
Han beskrev om smärtan att sonen inte blev inbjuden på kalas av vännerna på dagis – så Måns mål blev att göra sonen till den lyckligaste autistiska sonen som finns.
Att gång på gång bli avvisad till rättigheterna vi alla har i samhället till att få ihop 35 timmar i veckan för KBT träning. Allt uppdelat på 8 personer. Hur orkar man tänker jag hela tiden?
Han svarar oss som publik åter och åter igen med sin fina, rappa, ekivoka text att det är bara att kriga på.
Vi alla har ju våra problem att bära. Jag är tacksam att få följa med den lilla stunden i Måns och Viggos liv. Det gav mig mer insikt och förståelse över just denna problematik.
Så kära läsare, se Måns film göra det svåra till lite lättare där vi bjuds in i en värld som är mycket svår att förstå än mindre att leva i. Med kärlek och respekt till dig Måns och din sons mor – men mest av allt till din lille krigare – Viggo!
